S:t Lar skyrkan ser härifrån ut att ligga centralt mitt i staden. gungbrädcn, dock med den skillnaden att ringarna stod upp i stället för att sitta pä plankan. Nu är det rotationsomkopplings-bara motorer, som ersatt de gamla ringarna. Man förundrar sig över, att de relativt små motorerna orkar sätta igång de stora bjässarna till klockor. Storklockan väger dock 6.000 kg. Inskriptioner på klockorna berättar om särskilda händelser som tilldrog sig under de år, som de götos. På en av dem t. ex. läses. ”När Kung Karl var vida känder, när pesten smittat Sveriges länder. När all Europa förde krig, i Norrköping man gjorde mig — år 1711”. Sammanlagt är det 4 klockor i tornet, tre för ringning och den fjärde för hel, halv och kvarts timmes markering. Det är urverket våningen över, som utlöser slagen på den fjärde klockan. Från det centralt placerade verket mitt i tornrummet leder fyra axlar ut, en till varje urtavla. På urtavlans baksida finns sedan utväxlingen mellan tim- och minutvisaren. Från luckan i urtavlan har vi en härlig utsikt ned över staden. På urverket finns sedan en liten sekundär klocka, vilken är synkroniserad med de fyra stora på väggarna utanför. På så vis kan urskötaren ställa och veta vad klockorna egentligen visar ut mot staden. På stegar mot toppen Jag har lämnat flickorna kvar nere vid urverket och är själv på väg upp mot toppen, upp mot den lilla runda avsatsen alldeles under korset. Kameran har tyvärr måst lämnats kvar, då de relativt bekväma trapporna har bytts ut mot mycket svårforcerade stegar. Dessa står lodrätt och det är närmare metern mellan varje stegpinne. Så går det stege, avsats och stege undan för undan till dess jag till slut når upp till toppavsatsen. Den är helt liten, mäter blott omkring två meter i diameter med en grov mittstock, vilken lö- HUNDRA MILJONER MÄNNISKOR I MÅNADEN LÄSER AMERIKANSKA PERSONALTIDNINGAR I USA finns i dag personaltidningar till ett antal av ca 6.000. Av dessa har 35 °lo tillkommit efter kriget. Den amerikanska industrin lägger årligen ned över 100 milj, dollars på dessa tidningar. Deras sammanlagda upplaga överstiger 50 milj, ex. per månad och man beräknar att omkring 100 milj, människor läser dem under samma tid. Om man ställer sistnämnda siffra i relation till hela befolkningen, 160 milj., förstår man att personaltidningarna har mycket stora möjligheter att påverka opinionen. Det finns koncerner, som kostar på sig en särskild tidning för varje fabrik eller filial. Du Pont Co. ger sålunda exempelvis ut 75 tidningar och General Motors 35. Tidningarnas storlek är lika imponerande. General Motors tidningar går ut i en sammanlagd upplaga av över en halv miljon exemplar i månaden. The Household Finance Magazine trycks i 750.000 exemplar. The Texas Company har 250 korrespondenter över hela världen. Standard Oil’s tidning, The Lamp, anses vara en av de vackraste tidningar som överhuvud taget trycks och har en upplaga på en kvarts miljon. Det är inte alls ovanper upp mot toppen, där väggarna går ihop till ingenting. Det är mycket mörkt häruppe, dagsljuset silar sparsamt in genom ett par springor i väggen och en liten glugg alldeles under spetsen av taket. Besvikelsen blir stor, skall jag bara få hålla till godo med en så dålig utsiktspunkt efter att ha klättrat så högt. Jag kommer dock ihåg från ett tidigare besök, för ett par år sedan, att det skall finnas en lucka någonstans i väggen. Försiktigt trevar jag runt utefter väggarna i mörkret, och där, en meter ovanför golvet finner jag vad jag söker. Luckan är visserligen fastspikad, men trävirket i tornet är murket, så någon större svårighet är det inte att få loss luckan. Det svindlar lite först när jag tittar ut. Långt där nere under mig sträcker kyrktaket ut sig. På de smala gångarna i parken rör sig människor, allting sa smått och leksaksaktigt. Rakt nordost breder staden ut sig runt S:t Lars-kyrkan. Den ser faktiskt härifrån ut att ha ett centralt läge. Stambanan mot Stockholm löper som en blank stållinjal rakt in i det blå horisontdiset. Längre mot norr glittrar Roxens blå vattenspegel. Vita svällande segel styr ut mot Ekängslandet och Stjär-norp, som med sin kraftiga grönska rätt starkt bryter av mot de blå horisontfärgerna. Sikten är inte den allra bästa, så i ligt med firmatidningar, som kommer ut med 60.000 exemplar var fjortonde dag. Här i Sverige är vi inte fullt så stora. Bortåt 125 personaltidningar torde finnas, varav 100 är representerade i Personaltidningarnas Redaktörsklubb. Den hundrade personaltidningen, som för övrigt anmäldes till klubben vid årsmötet i Norrköping i maj, var postens tidning, benämnd PS. 101 :a i klubben torde bli Luftfartstyrelsens ”Vindstruten” — ett piggt rota-printtryckt blad. Störst i landet torde ”Vi Aseater” vara med en upplaga på 19.000. Vips med sina 6.500 kan emellertid gott räknas bland de större. Roliga och fyndiga namn förekommer också, såsom: å la carte — Sveriges Centrala Restaurang AB Bokbladet — Skånska Ättiksfabriken AB, Perstorp Bultpressen — Bultfabriks AB, Hallsta-hammar Esso-Tankar — AB Svenska Esso Färg och Forum — AB Wilh. Becker Skottgluggen — Försvarets Fabrikssty-relse Tobaksbladet — AB Svenska Tobaks-monopolet Vi och Spritcentralen — AB Vin- & Spritcentralen dag syns inte fabriksskorstenarna i Norrköping, vilket annars brukar vara fallet. Kungsbergets höghus tronar i enskilt majestät längre mot öster och i rakt ostlig riktning syns en rak bred vit linje, nästan som en autostrada härifrån, det är Saabs flygfält. Tanneforsskolans fönsterrader glänser som ett strassmycke i solskenet och längre mot väster slingrar sig Stångån i behagfulla krökar ut mot Hackefors och Hjulsbro. Tiden hastar och med en blick på min armbandsklocka konstaterar jag att en halvtimma redan har gått sedan jag skildes från mina kamrater längre ned i kyrktornet. En sista blick på omgivningarna och så på med luckan igen. Jag lämnar allt som jag fann det. Hade uppklättringen varit besvärlig så blir nedfärden inte lättare. Långsamt och försiktigt trevar jag med fotterna pinne efter pinne nedåt. Avsats på avsats passeras och snart hörs åter urverkets tickande. Några stegar till och jag har nått ned till klockorna och mina kamrater, och snart står vi utanför kyrkan i det varma solskenet med den erfarenheten rikare att ha sett tornklockorna och att ha varit högst i Linköping. 17