Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Lar skyrkan ser härifrån ut att ligga
centralt mitt i staden.
gungbrädcn, dock med den skillnaden att
ringarna stod upp i stället för att sitta pä
plankan. Nu är det
rotationsomkopplings-bara motorer, som ersatt de gamla
ringarna. Man förundrar sig över, att de
relativt små motorerna orkar sätta igång de
stora bjässarna till klockor. Storklockan
väger dock 6.000 kg. Inskriptioner på
klockorna berättar om särskilda händelser
som tilldrog sig under de år, som de
götos. På en av dem t. ex. läses. ”När Kung
Karl var vida känder, när pesten smittat
Sveriges länder. När all Europa förde
krig, i Norrköping man gjorde mig —
år 1711”. Sammanlagt är det 4 klockor i
tornet, tre för ringning och den fjärde för
hel, halv och kvarts timmes markering.
Det är urverket våningen över, som
utlöser slagen på den fjärde klockan. Från det
centralt placerade verket mitt i
tornrummet leder fyra axlar ut, en till varje
urtavla. På urtavlans baksida finns sedan
utväxlingen mellan tim- och
minutvisaren. Från luckan i urtavlan har vi en
härlig utsikt ned över staden. På urverket
finns sedan en liten sekundär klocka,
vilken är synkroniserad med de fyra stora
på väggarna utanför. På så vis kan
urskötaren ställa och veta vad klockorna
egentligen visar ut mot staden.
På stegar mot toppen
Jag har lämnat flickorna kvar nere vid
urverket och är själv på väg upp mot
toppen, upp mot den lilla runda avsatsen
alldeles under korset. Kameran har tyvärr
måst lämnats kvar, då de relativt
bekväma trapporna har bytts ut mot mycket
svårforcerade stegar. Dessa står lodrätt
och det är närmare metern mellan varje
stegpinne. Så går det stege, avsats och
stege undan för undan till dess jag till slut
når upp till toppavsatsen. Den är helt
liten, mäter blott omkring två meter i
diameter med en grov mittstock, vilken lö-
HUNDRA MILJONER MÄNNISKOR I MÅNADEN
LÄSER AMERIKANSKA PERSONALTIDNINGAR
I USA finns i dag personaltidningar till
ett antal av ca 6.000. Av dessa har 35 °lo
tillkommit efter kriget. Den amerikanska
industrin lägger årligen ned över 100
milj, dollars på dessa tidningar. Deras
sammanlagda upplaga överstiger 50 milj,
ex. per månad och man beräknar att
omkring 100 milj, människor läser dem
under samma tid. Om man ställer
sistnämnda siffra i relation till hela befolkningen,
160 milj., förstår man att
personaltidningarna har mycket stora möjligheter att
påverka opinionen.
Det finns koncerner, som kostar på sig
en särskild tidning för varje fabrik eller
filial. Du Pont Co. ger sålunda
exempelvis ut 75 tidningar och General Motors
35.
Tidningarnas storlek är lika
imponerande. General Motors tidningar går ut i
en sammanlagd upplaga av över en halv
miljon exemplar i månaden. The
Household Finance Magazine trycks i 750.000
exemplar. The Texas Company har 250
korrespondenter över hela världen.
Standard Oil’s tidning, The Lamp, anses vara
en av de vackraste tidningar som
överhuvud taget trycks och har en upplaga på
en kvarts miljon. Det är inte alls
ovanper upp mot toppen, där väggarna går
ihop till ingenting.
Det är mycket mörkt häruppe,
dagsljuset silar sparsamt in genom ett par
springor i väggen och en liten glugg alldeles under
spetsen av taket. Besvikelsen blir stor,
skall jag bara få hålla till godo med en
så dålig utsiktspunkt efter att ha klättrat
så högt. Jag kommer dock ihåg från ett
tidigare besök, för ett par år sedan, att
det skall finnas en lucka någonstans i
väggen. Försiktigt trevar jag runt utefter
väggarna i mörkret, och där, en meter
ovanför golvet finner jag vad jag söker.
Luckan är visserligen fastspikad, men trävirket
i tornet är murket, så någon större
svårighet är det inte att få loss luckan.
Det svindlar lite först när jag tittar ut.
Långt där nere under mig sträcker
kyrktaket ut sig. På de smala gångarna i
parken rör sig människor, allting sa smått
och leksaksaktigt. Rakt nordost breder
staden ut sig runt S:t Lars-kyrkan. Den
ser faktiskt härifrån ut att ha ett centralt
läge. Stambanan mot Stockholm löper
som en blank stållinjal rakt in i det blå
horisontdiset. Längre mot norr glittrar
Roxens blå vattenspegel. Vita svällande
segel styr ut mot Ekängslandet och
Stjär-norp, som med sin kraftiga grönska rätt
starkt bryter av mot de blå
horisontfärgerna. Sikten är inte den allra bästa, så i
ligt med firmatidningar, som kommer ut
med 60.000 exemplar var fjortonde dag.
Här i Sverige är vi inte fullt så stora.
Bortåt 125 personaltidningar torde
finnas, varav 100 är representerade i
Personaltidningarnas Redaktörsklubb.
Den hundrade personaltidningen, som
för övrigt anmäldes till klubben vid
årsmötet i Norrköping i maj, var postens
tidning, benämnd PS.
101 :a i klubben torde bli
Luftfartstyrelsens ”Vindstruten” — ett piggt
rota-printtryckt blad.
Störst i landet torde ”Vi Aseater” vara
med en upplaga på 19.000. Vips med sina
6.500 kan emellertid gott räknas bland de
större. Roliga och fyndiga namn
förekommer också, såsom:
å la carte — Sveriges Centrala
Restaurang AB
Bokbladet — Skånska Ättiksfabriken
AB, Perstorp
Bultpressen — Bultfabriks AB,
Hallsta-hammar
Esso-Tankar — AB Svenska Esso
Färg och Forum — AB Wilh. Becker
Skottgluggen — Försvarets
Fabrikssty-relse
Tobaksbladet — AB Svenska
Tobaks-monopolet
Vi och Spritcentralen — AB Vin- &
Spritcentralen
dag syns inte fabriksskorstenarna i
Norrköping, vilket annars brukar vara fallet.
Kungsbergets höghus tronar i enskilt
majestät längre mot öster och i rakt ostlig
riktning syns en rak bred vit linje, nästan
som en autostrada härifrån, det är Saabs
flygfält. Tanneforsskolans fönsterrader
glänser som ett strassmycke i solskenet
och längre mot väster slingrar sig Stångån
i behagfulla krökar ut mot Hackefors och
Hjulsbro.
Tiden hastar och med en blick på min
armbandsklocka konstaterar jag att en
halvtimma redan har gått sedan jag
skildes från mina kamrater längre ned i
kyrktornet. En sista blick på omgivningarna
och så på med luckan igen. Jag lämnar
allt som jag fann det.
Hade uppklättringen varit besvärlig
så blir nedfärden inte lättare. Långsamt
och försiktigt trevar jag med fotterna
pinne efter pinne nedåt. Avsats på avsats
passeras och snart hörs åter urverkets
tickande. Några stegar till och jag har nått ned
till klockorna och mina kamrater, och
snart står vi utanför kyrkan i det varma
solskenet med den erfarenheten rikare att
ha sett tornklockorna och att ha varit
högst i Linköping.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 4 23:00:47 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vips/1953-3/0017.html