- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
14

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den första natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mig förhoppningsfull och säger mig två vänliga ord,
bara två ord, om jag också sedan aldrig skulle träffa
henne!.... Men ni skrattar! För resten talar jag så
för att lätta mitt hjärta.

— Var inte ond på mig! Jag skrattar bara därför,
att ni är er egen fiende. Om ni försökte, vad ni
antytt, skulle det nog kanske också lyckas för er, om
det också vore på gatan. Ju enklare, dess bättre!
Ingen enda godhjärtad kvinna, försåvitt hon inte är
dum eller vid särskilt dåligt lynne just i det
ögonblicket, skulle ha hjärta att stöta bort er utan dessa
två ord, som ni så ödmjukt ber om.... Men vad
pratar jag? Naturligtvis skulle hon ta er för en
galning. Jag dömer efter mig själv. Jag vet själv en
smula, hurudana människorna äro här i världen.

— Jag tackar er, utbrast jag. — Ni vet inte, vad
ni nu har gjort för mig!

— Men säg mig, hur kunde ni veta, att jag är en
sådan kvinna, som ni ansåg värdig.... er
uppmärksamhet och vänskap? Kort och gott sagt, inte en
sådan där vanlig husvärdinna, som ni uttryckte er.
Hur kom ni er för att gå fram till mig?

— Huru? Varför? Ni var ju ensam, den där herrn
var alltför djärv, och det är natt. Medge, att det var
min plikt att....

— Nej, inte det! Jag menar, medan vi ännu voro
på andra sidan gatan. Ni ville ju redan då gå fram
till mig.

— På andra sidan? Ja, jag vet inte, vad jag skall
svara. Jag är rädd att.... Ser ni, jag var i dag så
lycklig. Jag gick och sjöng för mig själv utanför
staden. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så lycklig
som då. Och det föreföll mig, som om.... Ja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free