- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
33

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle fara upp av bestörtning, bli generad och rodna
som en skolpojke, som nyss har stoppat i fickan ett
i grannens trädgård snattat äpple, om plötsligt en lång,
hurtig bondpojke, en lustig upptågsmakare, er objudne
vän, öppnade er dörr och ropade, som om ingenting
hade passerat: »Jag kommer direkt från Pavlovsk.[1]
Min Gud! Den gamle greven är död! En
oöverskådlig lycka förestår er.» Och det får ni veta av en
resande från Pavlovsk!

Jag tystnade plötsligt, sedan jag hade slutat min
patetiska harang. Jag minns, att jag fick lust att brista
ut i ett ordentligt gapskratt, ty jag kände redan, att
inom mig rörde sig en liten hätsk ond ande, som redan
hade börjat gripa mig om strupen, rycka mig i
hakan, och att mina ögon blevo allt fuktigare. Jag
väntade bara, att Nastenka, som hört på mig, skulle slå
upp sina kloka ögon och utbrista i ett riktigt
barnsligt, hejdlöst, lustigt skratt, och jag ångrade, att jag
hade gått för långt och förgäves berättat allt detta,
som redan länge hade sjudit inom mig och som jag
därför kunde tala om, som om det varit skrivet. Jag
hade också längesedan berett mig på att gå till doms
med mig själv, och nu hade jag inte kunnat avhålla
mig från att uttala min egen dom, utan förhoppning
— det tillstår jag — att jag skulle bli förstådd. Men
till min häpnad teg flickan en god stund, tryckte lätt
min hand och frågade slutligen med ett visst, skyggt
deltagande:

— Har ni verkligen tillbragt hela ert liv på det
viset?

— Ja, hela mitt liv, Nastenka, svarade jag, och det
ser ut, som om jag skulle sluta det så.


[1] En by i närheten av Petersburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free