Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Katerina, Katerina! utbrast han och kramade
hårt hennes hand.
En skugga överfor hennes ansikte. Hon lyfte upp
huvudet och såg på honom, men nu så hånfullt och
föraktligt, att han knappt kunde stå på benen. Därpå
pekade hon på den sovande gubben och såg åter på
Ordynov med en blick, vari allt hans fiendes hån tycktes
koncentrerat.
— Vad? Tror du, han vill mörda mig? utbrast
Ordynov, alldeles utom sig av raseri. Det var, som
om en ond ande hade viskat i hans öra, att han
förstod henne, och hans hjärta jublade över Katerinas
fixa idé.
— Så vill jag köpa dig av din köpman, min sköna,
om du behöver min själ. Var inte rädd! Han skall
inte mörda.
Ett ohyggligt skratt, som stelnade på Katerinas
läppar, skakade Ordynovs hela väsen. Alldeles
besinningslös trevade han med handen på väggen och
tog från väggen ner gubbens dyrbara, antika kniv.
Bestörtning avspeglades i Katerinas uppsyn, men på
samma gång lyste det av hat och förakt i hennes
ögon. Vid hennes åsyn kände Ordynov äckel; det
var, som om någon ryckt honom i hans hand,
då han ville lyfta den till en vanvettig handling. Han
drog kniven ur slidan.... Katerina tog ej sina ögon
från honom....
Då Ordynov såg på gubben, föreföll det honom,
som om dennes ena öga långsamt öppnade sig och
hånfullt blickade på honom. Deras ögon möttes.
Plötsligt förvreds gubbens ansikte till ett löje, och ett
djävulskt, iskallt gapskratt genljöd i rummet. En
vidrig, svart tanke kröp som en orm genom Ordynovs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
