- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
164

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvud. Han skälvde i hela kroppen, och kniven föll
med dov klang på golvet. Katerina skrek till, som
om hon vaknat upp från någon hemsk dröm.
Gubben reste sig långsamt från sängen och sparkade ilsket
kniven i ett hörn. Katerina stod som förstenad med
slutna ögon. En outhärdlig, dov smärta röjde sig
krampaktigt i hennes anletsdrag, och med ett
hjärtskärande skri föll hon till gubbens fötter.

— Alesja! Alesja! frampressade hennes läppar.

Gubben omfamnade henne med sina långa armar
och nästan kvävde henne. Men när hon skylde sitt
huvud vid hans bröst, förvreds gubbens ansikte av ett
så skamligt, cyniskt löje, att Ordynov överväldigades
av fasa. Besvikelse, slug beräkning, svartsjukt tyranni
och förfäran över detta arma, sargade hjärta — allt
detta läste han i dessa ohöljt fräcka drag.

— Han är tokig! väste han och rusade ut.

III.



När Ordynov, blek och besinningslös efter
gårdagens uppträde, följande morgon klockan åtta öppnade
dörren till Jaroslav Ilitj’ dörr, utan att själv veta,
varför han gjorde detta besök, studsade han av häpnad
och stod som förstenad kvar på tröskeln, ty i rummet
såg han — Murin. Gubben var ännu blekare än
Ordynov och kunde knappt stå på benen efter
sjukdomen. Men han ville icke sätta sig, trots alla
uppmaningar av Jaroslav Ilitj, som var överlycklig av detta
besök. Jaroslav Ilitj jublade också, då han fick se
Ordynov, men hans glädje gick fort över, och han
stannade förlägen mitt på golvet, då han skulle hämta
fram en stol. Han visste tydligen inte, vad han skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free