Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smickrande, åtminstone for den ena parten, men trots
alla ansträngningar kunde han inte få fram ett ord.
Ordynov befann sig också i val och kval. Den
tystlåtne Murin, som iakttog dem med intresse, spärrade
långsamt upp munnen och visade alla sina tänder.
— Jag har kommit för att meddela er, begynte
Ordynov plötsligt, att jag på grund av en mycket
ledsam omständighet är nödsakad att lämna min bostad
och....
— Ja, tänk vilken underlig händelse! avbröt
Jaroslav Ilitj. — Jag tillstår, att jag blev utom mig av
häpnad, då denne respektable gubbe i morse
omtalade ert beslut. Men....
— Har han talt om det för er? frågade Ordynov
och såg på Murin, som strök sitt skägg och skrattade
i mjugg.
— Ja, bekräftade Jaroslav Ilitj, men för resten kan
jag ha misstagit mig. Men jag dristar mig påstå, och
därpå ger jag er mitt hedersord, att i denne
respektable gubbes ord låg inte den minsta skymt av något
förolämpande.
Härvid rodnade Jaroslav Ilitj och sökte behärska
sig. Murin, som äntligen tycktes ha fägnat sig nog
av värdens och gästens förvirring, tog nu ett steg
fram.
— Ers högvälborenhet, började han och bockade
sig hövligt för Ordynov, jag har understått mig att
besvära ers högvälborenhet en smula, men det råkade
sig så.... Vi, det vill säga jag och min värdinna,
skulle ha varit hjärtans glada och inte sagt ett enda
ord, om inte.... Men ni vet själv, hur vi bo. Ni
har sett, hur det är. Vi ha nätt och jämt så mycket,
att vi kunna draga oss fram, och därför hava vi Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
