Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tacka, som drager försorg om sina kreatur. Ni
har själv sett, nådig herre, hur det är, och vad tjänar
det till att klaga? — Härvid strök Murin sig åter i
skägget.
Ordynov kände sig riktigt illamående.
— Ja, ja, jag har redan sagt er det: han är sjuk,
och det är en malheur. Det vill säga... jag skulle
gärna vilja uttrycka mig på franska, men jag talar det
inte så ledigt. Det vill säga...
— Jag förstår...
— Ja, det vill säga...
Och Ordynov och Jaroslav Ilitj stego upp från sina
stolar och bockade sig för varandra, och båda sökte
dölja sitt dåliga lynne med ett ursäktande skratt.
Den praktiske Ilitj hämtade sig först.
— För resten frågade jag denne hedervärde herre
om alla detaljer, och han sade mig, att det var den
där kvinnans sjukdom...
Härvid riktade Jaroslav Ilitj en frågande blick på
Murin, sannolikt för att dölja den villrådighet, som åter
började gro inom honom.
— Ja, det är min hushållerska.
Den grannlaga Jaroslav Ilitj nöjde sig med denna
förklaring.
— Ja, hon är er hushållerska, det vill säga, hon
var det. Hm... det är en sjuk kvinna. Hon påstår,
att hon stör er i er sysselsättning, och hon själv...
Men ni har dolt en viktig omständighet för mig,
Vasilij Michajlovitj.
— Vilken då?
— Jo, i fråga om bössan, sade Jaroslav Ilitj i en
mycket skonsam ton, men med en försvinnande
bråkdel av klander i sin mjuka tenor. — Ja, jag vet allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
