Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kampen - Sagotiden - Urtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske genast bli fast. — Att han själv kunde ta skada
av dessa experiment tänkte han tydligen inte på.
Att bli påskjuten var för honom ingenting sensatio-
nellt. Fem gånger hade han redan hunnit bli sårad
under sin krigarbana, och då kan man tänka sig, hur
många gånger han klarat sig. Alla fem såren hade
varit ofarliga. Han trodde inte, att det sjätte eller
sjunde skulle göra så mycket mera skada. Han hade
rätt. Det sjätte fick han en av de gånger han blev
beskjuten under sina nattpromenader i Vasa. Det
tog i högra underarmen. Det sjunde fick Iran efter
en kort vistelse vid fronten. Det tog i samma, ännu
ej fullt läkta arm. Med dessa två blessyrer övertog
han befälet över ett regemente, där man endast bekla-
gade sig över, att chefen ville utföra varenda rekog-
noscering själv och att han under riskabla marscher
cyklade före regementets spets med ett gevär på ryg-
gen. —
Den mannen i sin gula skinnväst representerar för
mig den enkla sagotiden, urtiden i kriget. Han var
den förste jag såg i aktion mot de röda.
En kväll på Sällskapsklubben reser han sig tyst
och tar avsked vid tolvtiden.
»Har litet att göra», säger han.
Misstänkande arten av hans göromål, resa vi oss
samtidigt och följa med ut. Översten är älskvärd nog
att berätta, vad saken gäller. Bara ett rykte om ett
förestående försök att med väpnad hand befria de
fångna rödgardisterna och ryssarna. Och en liten
kontrollmarsch med femtio skyddskårister utåt de
misstänka kvarteren. Kanske ändå de smygande,
röda skola stå för tilltal i natt.
129
9. Vita och röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
