Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 FÖRORD TILL FÖRSTA
UPPLAGAN.
medtagits några ungdomsdikter af Wikner, i hvilka hans
individualitet särskildt framträder - »Mig törstar»,
»Albino» och »Regnbågen» - samt en del rätt täcka
Strövers.
Wikner var en ganska ovanlig vältalare. Icke blott
formens skönhet kännetecknade hans tal, främst
buros de af hjärtats värme och af en viss humor,
som kanske mera kom fram i tonen och stämningen
än i ordalagen. De flesta hans tal förflyktigades
med stunden; andra äro emellertid upptecknade
af honom själf eller af åhörare och bland dessa
tal har jag valt till intagande i denna samling -
jämte de vackra minnesorden öfver Boström - några
af hans studenttal. Ty de äro uttryck för ett
drag i Wikners väsende, som för visso ej var det
minst kännetecknande: hans förhållande till den
uppsaliensiska ungdomen.
Liksom Wikner varit för sina jämnårige en trofast
kamrat, så blef han för de yngre - släktled
efter släktled- på en gång kamrat, lärare och
föresyn. Lärarne i våra universitetsstäder måste ju
i allmänhet lägga hufvudvikten vid den teoretiska
utbildningen af lärjungarne; det är få af dem, som
äga tillfälle till att påverka ungdomen moraliskt;
men Pontug Wikner var en af desse få. Han ägde
en etisk talang, som lika mycket berodde på hans
djupa personlighet som på hans älskvärda, vänliga
umgängessätt. Det var aldrig något uppstyltadt i
hans »moralitet»; hans ädla ord verkade dess mera
öfvertygande, som de kommo från en person, hvars
rena, oförvitliga sinnelag gick i borgen för deras
sanning. Hos honom fanns ingen skism mellan lif och
lära och han var icke rädd för att förlora något
af sin värdighet för det han var med om ungdomens
nöjen. Den högt aktade läraren kunde deltaga i
studenternas glädje och drömma om igen sin egen,
han kunde själf skämta med de unge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
