Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva. Emellertid gick det ej an att öfverlämna
sig åt sorgliga reflexioner. Det gällde att handla
för att åtminstone ännu en tid hålla sig uppe mot
lacedemoniernas alltmer växande makt.
Vid denna tid af oro och politiska hvälfningar sutto
en afton i slutet af augusti trenne ynglingar i den
till Aristons villa hörande trädgården ett stycke
från Athen. Månen hade redan längesedan uppgått öfver
de östliga bergen, och hans strålar höllo just som
bäst på att utföra sin vanliga trolska dans öfver
Kefissos’ böljor, hvilka sakta letade sig en väg
mellan trädgårdar och doftande ängar till hafsviken
mellan Munychia och Phaleron.
De unge männen samtalade ifrigt med hvarandra, och det
var tydligt, att frågan gällde politiken. Det var nu
alldeles ingenting besynnerligt vid en tidpunkt sådan
som denna; något besynnerligare var det måhända, att
detta ämne under en så skön afton som den närvarande,
då hela nejden tycktes ligga försänkt i ett slags
poetisk slummer, kunde intressera ynglingar af deras
ålder, som här förde samtalet. Den äldste tycktes
nämligen vara sjutton år och den yngste ungefär
femton.
- Det är således ditt allvar, Aristokles, - sade
den sjuttonårige - att åt den politiska banan
offra ditt lif och dina krafter?
- Ja visst - under tider sådana som denna behöfver
fäderneslandet för sitt bestånd att anlita sina söners
både krafter och hufvuden.
- Visserligen, och det skulle, tycker du väl, vara
en Athens medborgare ovärdigt att icke med bäggedera
bistå sitt kämpande fädernesland?
- Utan tvifvel. Dock är detta - det
måste jag erkänna - icke den enda bevekelsegrunden.
Ty för att ej tala om min faders vilja, som
bestämt mig till stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
