Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.
41
Ett ögonblick senare flammade en liflig eld på
härden i Aristons sal. Lågorna frossade girigt af det
brännbara ämnet, och snart var alltsammans förtärdt -
all den poesi, som flutit ur Aristokles’ penna.
Denne stod en stund med korslagda armar och betraktade
sitt verk. De sista gnistorna slocknade.
När Aristokles återvände till sitt rum, var solen i
sin uppgång.
- Phoibos Apollon eller Helios eller hvad du namnes! -
sade ynglingen med blicken mot den uppgående solen
-. jag har nu bragt dig mitt första, mitt käraste
offer. Min ungdoms morgondrömmar har du förskingrat,
och jag tackar dig därför. Men när du nu såsom Helios
uppgår ur den försvinnande nattens sköte, så öppna
då för mig blicken i en ny, en sannare värld!
Sådan var den historia jag läste på pergamentet. När
jag slutat densamma, var jag helt rörd och satt en
god stund stilla på stolen utan att vidare granska
i biblioteket. Jag väcktes ur min dvala af min vän,
som kom tillbaka.
- Åh, jag ser - sade han - att du efter gammal vana
hållit dig till bokskåpet. Då har det ingen nöd.
- Är du redan tillbaka? - sade jag och såg
på klockan.
- Redan? - återtog han. - Jag har ju varit borta en
hel timme; men orsaken är den, att jag kom att gå
in på boklådan, där man tvingade på mig den här boken,
som påstås vara mycket bra. Se där!
Robert räckte mig en bok och jag läste på titelbladet
: »Representanter af mänskligheten af Ralph Waldo
Emerson». Jag bläddrade och fick af en händelse
upp den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
