Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag knep förliden månad i Heliopolis, och som nu
gör tjänst såsom skeppskatt, ehuru han förut lärer
varit ett slags gud – jag vill slå vad, att jag sett
honom förut lovera kring gatorna i Efesus.
– Hvem, skeppskatten?
– Åhnej, herrn vet jag, den där, som sist gick under
däck.
– Det tror jag nog; han är son af Paralos,
den där förnäme herrn, du vet, som var
granne till Theodoros.
– Ah, nämn inte det namnet, du upprifver det gamla
såret, som håller på att gro igen.
– Jaså, Prokne, ja, hon tjänte hos Theodoros.
– Tig, säger jag, det var då det; då var
då och nu är nu säga filosoferna.
– Ja, det är visdom i det talet. Han skall vara
en stor filosof.
– Hvem?
– Han, som du talte om nyss, Adeimantos,
Paralos’ son.
– Lycka till: då kan han väl också trolla,
ty det kan Apollonius, och han skall vara den
styfvaste filosof i världen.
– Jo, du, jag måtte väl veta det jag, som såg moster
min lifslefvande uppstå från de döda, det vill
säga, jag såg henne gå frisk och frodig på torget
dagen efter sedan hon dragit sin sista suck;
och det gjorde Apollonius af Tyana.
– Det är väl bara käringprat.
– Vill du kalla moster Atossa en käring, så
stånde det dig fritt; men den, som säger, att
Apollonius väckt upp henne från de döda, det är jag.
– Jag ville önska, att den här filosofen, som vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
