Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det en gång blir riktigt rent, mitt hjärta,
då skall den heliga Artemis af mig ej kräfva några
offer mer.
Adeimantos betäckte sitt ansikte med sina bägge
händer, såsom om han ville dölja en mäktig
sinnesrörelse. Kallias kastade en blick utåt
hafvet. Dess skimrande färgspel började mattas och
öfvergå i grått. Öfver firmamentet drogs en slöja af
dunkel, i hvilken äfven solen gömde sitt glödande
ansikte. Det led nu mot kvällen. Titaneia hade
ändtligen passerat Lebinthos, och på vänstra sidan
smälte tillsammans haf och himmel.
Omsider tog Adeimantos åter till ordet: – Du sade för
en stund sedan, Kallias, att jag är filosof. Redan
tidigt lockade mig denna vetenskap. Du talade om
den rena luft, som filosofien andas. Därmed har du
angifvit den sida, från hvilken filosofien varit
mig kär. Jag behöfde andas en ren luft, och därför
försökte jag lyfta mitt hufvud upp mot idéernas
värld. Med hvilken onämnbar tjusning lyssnade jag
icke redan såsom gosse till min faders stämma, när han
läste för mig ur Platon om själens för-jordiska lif i
de högre gudars samkväm; huru önskade jag icke att få
vara en bland dem, för hvilkas öga den öfverhimmelska
ortens härligheter ligga i ofördunkladt ljus. Då kände
jag, att det måste ligga sanning i det, att jag själf
en gång, om också blott ett försvinnande ögonblick,
varit delaktig af denna höga lycka. Ty i djupet af min
själ slumrade minnet af en förgången renhet, som jag
borde återvinna. Så började jag svärma för det rena
och längta därefter såsom efter den förlorade kärnan
af mitt eget väsen. Då trädde mig till mötes bilden
af Zevs’ dotter, den jungfruliga renhetens heliga
gudinna, Artemis. Hennes tempel i vår stad talade med
sina ädla och väldiga former tidigt till min själ. Jag
beslöt att för henne och hennes dyrkan lefva och dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
