- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
85

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN MODERS TESTAMENTE.
85

högljudda jämmerrop. Kallias’ arm stödde Arete, som
stilla lutade sig mot den gamles bröst. I sin högra
hand höll hon Adeimantos’ bok, hvilken förmodligen
någon dunkel känsla af ansvarighet för betrodt gods
och möjligen äfven någon annan känsla förmått henne
att gripa vid flykten ur sin hytt.

Elden började redan att genombryta skeppsdäcket,
då en förfärlig stöt tillkännagaf, att man råkat
på grund. Tita-neia brakade i alla fogningar och nu
flammade lågan högt, sedan hon kommit i beröring med
vinden. Vid hennes sken såg man tydligt på helt kort
afstånd den klippiga stranden af Patmos. Men mellan
denna strand och Tita-neia rasade vilda bränningar.

Skeppsbåten klargjordes skyndsamt. Ingen mer än
kaptenen talade ett ord. Till och med den bruna
tjänsteflickan gaf ej ett ljud ifrån sig; endast
hennes flammande öga mätte oupphörligen afståndet
till land, och den lilla foten stampade feberaktigt
mot däcket.

Nu gafs befallning att nedstiga i båten. Denna manöver
verkställdes med beundransvärd ordning. Kaptenens
stämma, då han utdelade sina befallningar,
ljöd lugn och oemotståndlig. Först nedlyftes
kvinnorna. Adeimantos vighet och styrka kommo därvid
väl till pass. Ismene befann sig redan därnere, och
nu var ordningen hos Arete, som på detta sätt ännu
en gång kom att slutas till Adeimantos bröst. Det
var det första mötet efter en lång skilsmässa. Ingen
hade under den föregående timmens fasansfulla spänning
tilltalat den andre. Den unge filosofen såg ännu sin
bok i Aretes hand.

- Jag vill bevara åt dig denna, tills du finner
en bättre - sade Arete hastigt.

- Kan du förlåta mig, Arete?

- Gud välsigne dig, Adeimantos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free