- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
88

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 MIN MODERS
TESTAMENTE.

Så arbetade han en stund med förtviflad
ansträngning, men båten undflydde honom ständigt.

Där var

det brinnande skeppet, där helt nära var

den efterlängtade stranden med sina i eldfärg
flammande klippor. Allt detta såg Adeimantos. Han såg
äfven ett mörklockigt hufvud och ett blekt ansikte vid
sin sida, och han förstod, att det var hans Ismene,
den lille Paralos’ moder. Men snart såg han ingenting
mer än ett mångfärgadt skimmer. Det sammandrog sig
allt mer och bildade slutligen ett glödande klot. Det
tyckte han var den gudomliga central-elden, Zevs’
heliga altare, och rundt däromkring kretsade de fem
planeterna och de öfriga himlakropparna, och bland
dessa månen, den himmelska Selene, hvars ansikte
bar dragen af en femtonårig flicka i Efesus, nej
nu af den sexårige gossens moder den där längesedan
förgångna dagen i Alexandria. Hon pekade stilla och
tigande på ett pergament, på hvilket stod skrifvet
med purpurfärgade bokstäfver: »Ikläden eder den nya
människan, som är enligt Gud skapad i sanningens
rättfärdighet och helighet».

Något mer såg Adeimantos icke. Men han hörde ett
fräsande ljud, och sedan var det svart natt, i hvilken
hans själ ej urskilde några bilder mer.

När han vaknade, hvilade han på en bädd af gräs och
blommor i skuggan af ett vildoljoträd. Vid hans sida
knäböjde en gammal man med uttryck af förundransvärd
mildhet och renhet hvilande öfver sitt sköna anlete.

- Hvar är jag? - sade Adeimantos.

- På Patmos, min son, ensam räddad efter
ett skeppsbrott. Han, som leder människornas
stigar, på hafvet och på den grönskande jorden,
och som vill leda dem alla till sig, han har sändt
mig i din väg.

- Hvem är då du, fader?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free