Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INfEf.
97
äfvenledes för att vara en högst genombildad egoist;
men däri hade du så till vida orätt, som mina
fordringar icke blefvo så stora därför, att jag gjorde
dem för mig, utan därför, att jag ej visste, att de
i den sanna vänskapens namn kunde göras mindre.
Du tror nu, att jag blifvit förståndig, sedan jag
af förståndigt folk fått veta, huru den mänskliga
tillgifven-heten bör vara beskaffad för att kunna
uträtta något i världen. Det märkes nogsamt, att du,
där du irrar hit och dit bland alper och laguner
och kaskader, och allt hvad resebeskrifningarna
pläga tala om, förlorat minnet af den äkta nordiska
envisheten. Fastare än någonsin vidhåller jag nu min
grundsats: allt eller intet; och med afseende på vår
vänskap infriar jag den grundsatsens fordringar genom
att gifva dig allt och begära intet tillbaka.
Och nu skall jag säga dig den inre grunden, på hvilken
mitt »allt eller intet» stöder sig. Jag har blifvit
panteist. Ja, förstå mig rätt, jag har icke blifvit
en panteist af det råa slaget, som förväxlar denna
världen, sådan hon i tid och rum är gifven, med Gud,
utan en sådan, som antager, att Gud är den egentliga
kärnan och väsendet i allt.
Det är han ock verkligen, och huru skulle han vara
annat? Är han icke det allfullkornliga väsendet; och
huru skulle då någon fullkomlighet kunna uppvisas,
som icke är hans? Allt hvad i världen finnes förspridt
af verklighet och skönhet, det hörer honom till och
är ett drag af hans eget underbara anlete. Därför
är det, du stundom gripes i din själs innersta,
när naturen i ett vackert landskap, en ljuf melodi
eller ett skönt människoanlete för dig yppar något
af sitt inre väsen. Det är Guds egen skönhet, som
då tilltalar dig. Därför är det också, när du ibland
föres en människosjäl nära, som ditt hjärta
7 - Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
