Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 ALLT ELLER
INTET.
dess utlofvade framtida seger; jag har från Akropolis
skådat ned öfver Themistokles’, Fidias’, Sofokles’
och Platons stad. Jag kom sedan till Italien och
Rom. Därifrån begaf jag mig norrut och stod så
ändtligen en dag vid min väns graf.
Hvad jag hade lidit under dessa kringirrandets
år! Långt ifrån att förströ mitt sinne hade det
oupphörliga ombytet af föremål i stället ännu starkare
väckt till lif behofvet af det ena, ovanskliga
och fullkomliga, efter hvilket min ungdom hade
trängtat. Ju snabbare män-niskolifvets mot sin dunkla
bakgrund skimrande stjärnevärld hvälfde sig omkring
för mitt öga, desto häftigare började jag längta efter
ett ljus, som kunde upplysa den dunkla bakgrunden;
desto kännbarare blef behofvet att finna den fasta
medelpunkten för denna allting jäktande kretsgång.
Jag visste, att jag hade denna medelpunkt i Gud;
och till honom stod ständigt min själs längtan. Det
var honom, jag i allt sökte. Efter honom jagade jag
kring land och haf, och dock visste jag, att jag i
honom lefde, rördes och hade min varelse.
Han var för mig visserligen en person med oändligt
vetande, men han var en panteistiskt fattad
person. Allt annat uppgick i honom. Hans vetande var
oändligt fullkomligt, men just därför hade det intet
annat innehåll och föremål än honom själf såsom den
ende fullkomlige. Från Hans synpunkt fanns ingenting
annat än Han själf i sin oändliga härlighet - och
denna synpunkt var ju den enda fullt sanna. Men
hvar, hvar fanns då i Guds eviga själfåskådning, den
fulländade sanningens rike, en plats för mig? Min ande
var väl en stråle i det ljus, med hvilket Gud skådar
sig själf, men denna stråle, såsom skild från andra,
kunde Gud aldrig se. Jag var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
