- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
110

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110 ALLT ELLER
INTET.

gelsen i gossens tro och ansiktsuttryck - så är
det. Ser du de tvenne slostrålarne, som leka där
på hvar sin sida om graf stenen? Mellan dem ligger
en graf, men de hafva samma ursprung, och de skola
snart bägge återvända i solens eldfamn för att där
sammansmälta med henne och med hvarandra. Så skall du
återfinna din vän i Guds sköte. Där, Gustaf, faller
hvarje söndrande skranka. Guds barn äro alla ett. Du
är icke längre här och William där: I ären bägge ett,
du är han och han är du.

Gustafs öga hade strålat af segerfröjd vid förra
delen af mitt tal. Mina sista ord jagade en skugga
öfver hans vackra ansikte.

- Om han är jag, huru skatt han då kunna
omfamna mig?

Så föllo gossens ord, dessa enkla, barnsliga ord,
som blefvo en vändpunkt för mitt lif. O, du hjärtats
underbara logik, som öfverflyglar den själfkäre
tänkarens förmenta slutkonst! Jag böjer mig för
dig. När du utgår från ett åt Gud hängifvet sinne,
så böjer jag för dig mitt hufvud i ödmjukhet.

- Du har rätt, Gustaf; William skall omfamna dig,
och jag önskar, att jag kunde omfamna er bägge.

Detta var allt hvad jag kunde säga. I detsamma kom
Gustafs fosterfar, och jag gick med en känsla, såsom
om jag fått veta någonting alldeles nytt.

En vecka senare tog jag afsked af din graf, Roderik,
med den förvissning, att vi bägge skulle träffas
i Kristi eviga rike, att jag då skulle komma dig
mycket nära, men icke så nära, att jag icke skulle
kunna omfamna dig. Guds egen ande hade sagt mig detta
genom ett barns mun.

Det barnet såg jag aldrig mer. Men emedan ett barn
hade varit min läromästare, så var det i sin ordning,
att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free