Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 MANTEGNAS
ÄNGEL.
jag. Bägge dessa figurer ingåfvo mig en ofrivillig
afsky, och denna måtte hafva fått ett oförtydbart
uttryck i min uppsyn, ty då den rödhårige pojken fick
syn på mig, blixtrade det till i hans ögon såsom
af ett glödande hat. Då jag ett ögonblick därefter
närmade mig marmortrappan, som förde upp till porten,
och därvid kom i de bägge figurernas närhet, hörde
jag den rödhårige säga såsom mellan sina tänder: »den
vägen är icke för dig, oomskurne hund». Jag förnam,
huru vredens rodnad uppsteg på mina kinder, och
jag kände mig frestad att slå honom i ansiktet. Häri
förekoms jag dock af Syrus, slafven, hvilken, förargad
öfver den judiske pojkens oförskämdhet, gaf honom ett
slag vid örat, så att han tappade sin krycka och föll
omkull vid foten af trappan. Lyckligtvis passerade
i detta ögonblick en af de öfverste prästerna genom
porten. Denne man med sin fotsida dräkt och sitt
silfver-hvita skägg tilldrog sig till den grad de
kringståendes uppmärksamhet, att ingen tänkte på
den grekiska slafvens oförsynthet; annars hade vi
kanske icke sluppit undan så lätt. Men då jag såg den
kullfallne krymplingen, som famlade efter sin krycka,
förbyttes min vrede ögonblickligen i medlidande; jag
ilade fram, räckte honom kryckan och ville bjuda honom
handen för att hjälpa honom upp. Denna mottog han dock
icke, utan mumlade i stället en förbannelse, i hvilken
jag hörde den gamla häxan instämma med ihålig röst,
som isade mitt hjärta. »Skadade du dig, Jehudah»,
hörde jag henne säga, när gossen kommit på benen igen,
»så skall förbannelsen af din moders moder hämnas dig
sjufaldt». Hvad gossen därpå svarade hörde jag icke;
ty då jag vände mig om, märkte jag, huru jag varit
föremål för blickarne från tvenne anleten, hvilka
jag aldrig glömmer. Det ena tillhörde en flicka,
sannolikt något yngre än jag, med blixtrande ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
