Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 MA^TEG^AS ÅNGEL.
Det låg någonting kungligt i ton och röst, när han
uttalade de nämnda orden; och denna stämma framkallade
Sympatetiskt någonting, om jag så får säga, af
konungslighet i min egen barm. Den främmande gossen
syntes mig nu vara en förklädd prins, och jag hans
frände. Jag ville ila fram och fatta hans hand, men
i detsamma kom en skara leviter, för hvilka jag måste
gå undan; bakom denna hade folkträngseln omkring den
närliggande trappan, som ledde ned från tempelgården,
blifvit större, och såväl gossen som hans ledsagare
voro försvunna.
Som sagdt är, denna lilla tilldragelse bildade ett
slags hvilopunkt för min tanke, där jag hängde på
trädstammen. Jag tyckte ett ögonblick, att jag ännu
en gång inom mig förnam denna känsla af kunglighet,
hvilken hade väckts till lif hos den tolfårige, och
att jag i min själs djup gömde någonting stort, som
kunde trotsa själfva döden. Kanske vore döden blott en
port, som bakom sig gömde det skönaste, hvarefter jag
i mitt lif längtat; kanske skulle den porten nu för
mig upplåtas. Men denna tanke aflöstes af en annan:
skulle hvilket lif som helst, äfven det uslaste,
mynna ut i härlighet? Och denna fråga drog efter sig
som ett eko den rödhårige Jehudas ord: »den vägen är
icke för dig, oomskurne hund!» - Det svartnade åter
för mina ögon; jag kände åter en domning i alla leder,
och ur mitt bröst frampressades ett skärande skri:
»fräls mig från döden!»
Hörde jag rätt? Var det verkligen en människoröst om
svarade? Var det människosteg, som strax därefter
vidrörde klippan öfver mitt hufvud? Ja, det var
så. Jag såg en ung man i judisk dräkt luta sig fram
öfver bråddjupet. Han drog sig strax tillbaka, och
några minuter senare hade han af sin i tu skurna
mantel hopknutit ett mer än alnsbredt band, hvars
öfre ända han fastgjort vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
