Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL.
147
blott undantoge vissa ensamma stunder, isynnerhet
under nattliga timmar, då han i djupet af sin varelse
förnam en ständig, orolig och jäktande rörelse liksom
af en främmande demonisk makt. Någon gång tog denna
inre oro formen af bestämda samvetskval öfver begångna
ogärningar, brutna eder och sköflad lifslycka. Det var
icke utan, att det fanns på hans lifs tafla en blodig
fläck; visserligen hade icke hans egen hand utgjutit
blodet, men han hade varit verksam deltagare i det
nattliga uppträde, som fick en så sorglig utgång; och
denna omständighet hade varit en bland anledningarne,
hvarför han den gången lämnade Aten. Dylika minnen
voro icke ägnade att förljufva hans nätters hvila; och
isynnerhet hade den sista natten varit plågsam. Han
hade velat gifva allt hvad han ägde, om han från sitt
lif kunnat utstryka åtminstone de sista nio eller tio
åren. Hans halfslummer hade därjämte störts af ett
nästan midt i natten inträffande buller på palatsets
gård. Han hade hört stampande och skrän af en större
folkskara, och han hade därvid kunnat urskilja hånande
tillmälen mot någon, som man på spe kallat »judarnes
konung»; men han hade icke vidare fäst sig därvid,
då det möjligen blott varit ett saturnaliskt skämt
af palatsets hedniska tjänare såsom uttryck af deras
välkända judefientlighet.
När Filippos med sin följeslagerska anländt till
den ofvan betecknade hyddan på en bland afsatserna
af den bergsplatå, som i norr och nordväst omgifver
den judiska hufvudstaden, fördes han uppför en gammal
stentrappa till ett öfre rum af tämlig storlek men
med en högst torftig inredning. Här var det han skulle
möta ägarinnan af den ring, som föregående dag blifvit
honom öfver-lämnad, henne, som en gång varit ägarinnan
äfven af hans hjärta. Han kände sina steg blifva allt
tyngre, ju närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
