Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 MAKTEGNAS
ÄNGEL.
hvita, obefläckade kläder. Detta, Filippos, har jag
velat säga dig, innan jag dör - det kan icke blifva
långt till -; och nu har jag blott en enda bön:
du måste uppsöka profeten; du måste säga honom,
huru lycklig den arma kvinnan blifvit, som en gång
ställdes inför honom på Jerusalems tempelgård; och du
måste bedja honom, att han gör äfven dig lycklig. Jag
vill möta dig, Filippos, jag vill möta dig där.
Den sjuka hade talat med stegrad ifver, hennes stämma
hade blifvit stark och en skär rodnad färgade hennes
kind. Nu däremot var hennes kraft uttömd: hon sjönk
tillbaka på bädden med slutna ögonlock, och öfver
hennes anlete bredde sig dödens färg.
Filippos betraktade henne tigande. Det brusade och
svallade i hans själ, såsom hade ett stormväder
från andra världar brutit in öfver dess stelnade
djup. Var det hans ungdom, som på detta sätt bådade
sin återkomst? Var det vinden från hafvet, som efter
frusna nätter och kalla dagar förkunnade annalkandet
af ett efterlängtadt särla-regn? Var måhända hans
ungdomsdröm om det inför gudar och människor skönaste
ändå ingen blott dröm? Skulle det vara möjligt,
att det ännu fanns någonting, som ett människohjärta
kunde älska utan att bedragas och utan att bedraga?
Var icke detta Mirjam, hans ungdoms brud? Var hon icke
skönare nu än någonsin? Liknade hon icke aftonskyn,
som, när solen redan gömt sig i hafvet, glänser såsom
i ljuset från en annan värld, där det nu är morgon?
Filippos kände, att han brutit oändligt, men att
Mirjam förlåtit. Hans läppar vidrörde sakta hennes
panna. Månne hon kunde vara död?
Hon var det icke. Filippos inkallade den gamla Debora,
lade i hennes hand en fylld börs, kastade ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
