Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH.
Han var icke en vanlig människa: han påstod sig vara
född af Zevs och Hera, och det hade skenet för sig,
så till vida som han hade sin fars sätt att dra ihop
ögonbrynen, skaka sitt hufvud och skaka blixtar,
väl icke ur hufvudet, men ur fingrarne. Också ansåg
han sig äga en gudomlig mission att fylla på jorden:
och det hade han.
Men han hade icke alltid sett ut som nu: han hade
en Protevs-natur. En gång hade han sett ut som en
broms och å sin moders vägnar jagat en kesande ko
genom hela Egypti land. Men hvilken gestalt han hade
haft, hade det alltid varit någonting storartadt med
honom. Till och med som broms blef han besjungen af
Aischylos. Men han ville icke gärna att detta skulle
nämnas; det sårade hans blygsamhet.
En annan gång hade han gifvit sig ut för solgudens
son, kallat sig Faéton och kört solgudens spann öfver
himlahvalfvet. Hans ädla afsikt var då att leda det
himmelska ljuset i dess rätta bana, så att människorna
måtte må riktigt väl af det och se allting rätt. Men
det hade icke slagit ut efter önskan. När han gick
i skolan, hvilket icke var så länge sedan, som han
själf trodde, hade han alltid egensinnigt föraktat
att studera himlakartan i Stielers Atlas och genast
gripit sig an med den politiska geografien. Det bekom
honom nu illa; han körde galet på himla-vägarne;
ty icke heller hade han i afseende på de himmelska
orterna det uppöfvade lokalsinne, som näppeligen
kan erhållas utan genom ett flitigt studium af
Schartauanska predikningar öfver nådens ordning;
och sådana hade han aldrig läst: han var ju så godt
som en hedning. Också blef han, sanningen att säga,
skrämd af den himmelska djurkretsen. Hans mod förgick
honom, när han midt uppe på det strålande firmamentet
fick sikte på en björn af allra största sorten. Han
hade tänkt, att björnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
