Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STYCKE TEXTKRITIK.
179
inträffar ej tio gånger i hvart sekel. Att fru
Borromeus vid detta resonemang tänkte på sig själf
som ett af århundradets tio undantag, kunde väl låta
sig antagas, om hon därmed blott icke hade förutsatt,
att hon själf vore enkom skapad för Borromeus; men det
var i staden icke en, som ej ansåg, att hon åtminstone
i alla praktiskt afgörande fall ansåg Borromeus skapad
för sig och icke sig för honom.
Ett sådant fall af praktisk afgörelse hade för två år
sedan inträffat. Fru Borromeus hade då just på kvällen
af en examensdag i juni månad kommit till sin man, som
då satt i sin älskade berså i den lilla trädgården,
med hvirflarne ur sin sjöskumspipa nödtorfteligen
förjagande de mygg, som annars i glädtig dans
kringsvärmade hans hjässa, och med icke mindre än
sex gamla pergamentsband uppslagna framför sig på
bordet. Lektorn var synbarligen försjunken i sina
textkritiska funderingar.
Högst sällsynt - sade den lärde för sig själf -
att finna ett ode på 13 rader så väl bevarad för
korruption, i sanning högst sällsynt. På detta ode
skördar jag då ingen ära; men du så mycket mer, gamle
Anakreon, min ungdomsvän. Hvilken musik i dina ord,
och hvilken naiv enkelhet; men, så är det - de stora
sanningarne äro de enklaste. »Fysis kerata tavrois,
hoplas d’edoken hippois, podokiän lagoois.»
Åt oxen of naturen *
Gafs horn, åt hästen hofvar,
Ät haren snabba fötter,
Åt lejoninnan tandgap––––––
Åt mannen hjälteanda,
En lott, som ej blef kvinnans.
(O, min Petronella, dig kände Anakreon icke.)
* Tranérs öfversättning1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
