Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT STYCKE TEXTKRITIK.
211
allt kommer ut i en ny upplaga. Säg fru Borromeus,
att när hon får syn på den upplagan, skall hon bli så
glad, att hon förgäter allt gammalt groll och förlåter
mig ännu grundligare, än hon gjorde på Hermansfors.
Och nu torde det kanske vara i sin ordning,
att jag låter dig kasta en blick in i den
delen af min själ, som jag för det mesta för
alla människor tillslutit. När man står lifvets
gräns nära, har man ett större behof än annars
att veta sina tankar afspeglade i en annan själ,
vore det ock med ogillande. Ensamheten är då den
motståndare, man har svårast att se i ögonen. Jag
har känt mig ensam i lifvet, och det så grundligt,
att få människor i det afseendet kunnat bli mina
medtäflare. Har jag tilläfventyrs varit ärelysten,
så har jag därmed åtminstone vunnit en ära: att
inom min krets vara den förnämste, efter som jag
inom min krets stod allena. Men nu är mig icke denna
ära fullt tillfredställande: jag ville gärna, att,
åtminstone efter min död, min varelses innersta
skulle vara för någon människa upplåten och du har
varit min trognaste kamrat. Det är mycket troligt,
att du icke skall begripa, ännu mindre gilla mig,
men förakta mig skall du svårligen kunna göra,
ifall du ännu är densamma, som du fordom var.
t
Som du vet, var jag utan fader, utan moder, utan
släkt, och följaktligen äfven utan den kärlek,
som brukar omhulda äfven den fattiga gossens
första år, dessa ödesdigra år, då hans karaktär
först bildas. Detta bidrog utan tvifvel att tidigt
utveckla en viss seghet i min karaktär. Var det i
lifvet någonting, som blifvit mig kärt, så fasthöll
jag det desto envisare, ju större det svalg var,
som skilde mig därifrån.
Icke långt efter sedan jag blifvit förvisad från
gymnasium, upptäckte jag genom en händelse, hvem min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
