Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 NARKISSOS-SAGAN OCH
PLATONISMEN.
i detta sitt ideala arbete har han evigheten för sig;
han har ingen början och intet slut.
Så långt Platon. Och hvad skola vi säga om detta? Är
genom honom den helleniska och mänskliga Narkissos
förlossad från sina kval? Är icke hvarje platonisk
idé ett himmelens öga, genom hvilket människoanden
skådar ohöljd den eviga sanningen? Och har icke
Platon-Narkissos nu fått sin ungdomsönskan uppfylld
att med ögon som himmelens stjärnor få betrakta bilden
af den älskade idealiserade människogestalten, som
han då nämnde med Asters namn?
Den mänskliga bildningshistorien, som gärna låter
Platons idévärld glänsa såsom en Faros långt ut öfver
hedendomens töckenhöljda ocean, har dock nekande
besvarat denna fråga. Att Narkissos äfven efter
Platon blef kvarliggande i stum sorg vid sin källa,
det visade sig i den ur Platonismen framsprungna
världsåskådning, som hette neoplatonism. Denna föddes
i Egypten, det land, som så länge hade stirrat in
i dödens anlete: Narkissos-anletets drag skulle här
sammanflyta med dödens.
Bar äfven Platon skuld i detta? Ja, men hans skuld
var gemensam med all hedendom. Idévärlden var
den sanna verkligheten, och därmed var den sanna
verkligheten ett helt af andliga ting, ett system af
oförgänglighet. Och denna höga värld var blottad för
den mänskliga tanken. Men tanken finns endast hos
den tänkande, och den tänkande, d. v. s. personen,
var icke i sin individuella enskildhet en idé, alltså
icke en af de oförgängliga realiteterna. Platon ville
tillförsäkra honom oförgänglighet, ty han älskade
honom; men hvar och en, som läser hans Faidon, ser,
huru svaga hans bevis äro, i synnerhet om de skola
sammanbindas med hans idélära. Narkissos vid källan
hade upptäckt, att den bild, han älskat, återspeglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
