Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIG TÖRSTAR! 261
Klappade mot mitt och ville Klappa så för mig allena;
O, då kände jag, hur kärlek Är det enda, som åt anden
Lofvar mätthet i dess trängtan; Då förnam jag huru
kärlek Är ett barn af evigheten, Starkare än allt,
än döden!
Var jag lycklig då? - Jag ägde Ju ett öga, i hvars
spegel Jag mitt eget väsen skönjde; Och jag ägde
ju ett hjärta, Som på egna hjärtats frågor Gaf mig
svaret. - Ja, jag ägde Ju en själ, som med min egen
Blef för evigt sammangjuten!–––-
Dock - hur var det? - Gick ej svärdet Än en gång
igenom själen? Och det band, som nämndes evigt, Slets
det icke då, när hjärtat Blödde dessa heta droppar;
Då, när ögat inga tårar Ägde mer att svalka dessa? Var
det dödens lie, eller Var det kanske någon annans, Som
gaf djupa banesåret Åt min kärlek, åt min enda? -
O, så var det icke heller Denna kärlek, som åt anden
Skulle bringa evig mättnad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
