Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal vid de nyblifna studenternas fest. Uppsala den 25 man 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL. 279
blott ärlig mot dig själf: på det högsta berget bör
du finna den renaste luften: se till, att du icke
stannar förr, än du känner dig kunna andas fritt.
L
Du har att genomkämpa vårens sorg. Har då våren,
glädjens och hoppets tid, också en sorg? Det finns
två årstider, som, jämte sin skönhet, bära ett
vemodsdrag kring pannan. Det ena är hösten, det
andra är våren. Under vintern sofver naturen sin
långa sömn, och den sofvande lider icke. Under
sommaren dricker naturen i djupa drag ur sin
egen ymnighetsbägare och^ berusad där-af, glömmer
hon alla kval. Men hösten kommer, bladen gulna,
blommor vissna, vinden går klagande genom skogen:
det är naturen, som upptäckt förgängligheten af sin
egen skönhet och i sorg däröfver beder just om att
få dö. Ja väl, men våren? Hvad har vemodet att göra
med våren? Besynnerligt nog, men vårens glädje har
vemodet till sin andra sida, och om icke alla märka
detta, så är det däft för, att den, som läser ena
sidan af bladet i en bok, vanligen icke samtidigt
kan läsa den andra. Men bladet vänder sig, det behöfs
blott fläkten af en vårvind för att vända det, och då
skall man vara blind för att icke på den andra kunna
läsa vemodets ord. Våren är skön, och likväl, huru
är icke allt då ofullkomligt: det mesta är löften,
men huru litet af verklighet; det är profetia, men
huru liten uppfyllelse! I detta stycke, kanske mer än
i något annat, är våren ungdomens motbild. Ungdomen
är idealer-nas tid, men det ligger i sakens natur,
att idealet för en sträfvan, så länge sträfvan pågår,
skall vara oupphunnet; och i ungdomen har sträfvandet
nätt och jämt begynt. Ungdomen är receptivitetens
tid, men icke den mogna handlingskraftens: därför är
idealet aldrig så nära som i ungdomen, som just har
öga för att se det, men också aldrig så fjärran som
då, i afseende på förverkligandet. Förnim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
