Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afskedsord till Uppsala studenter. December 1884
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
TAL.
Jag tackar eder, att I genom uppförande och
tillmötesgående gifvit mig rätt att hålla eder
kära. Äfven detta är ingen ringa sak. Ju flere vårt
hjärta kan omsluta, desto rikare måste det känna sig;
det kan slå med desto fullare slag.
Slutligen har jag att tacka eder för ännu ett,
för eder plan att här skaffa mig en oberoende
ställning. Kanske var detta det ljusaste drag, mitt
lif haft att uppvisa; säkert är, att det varit det
ur rent mänsklig synpunkt ärofullaste. Mitt tack för
detta prof på eder tillgifvenhet är nästan bäfvande,
ty jag känner, att jag här står inför något stort, som
ur vanliga förutsättningar icke låter sig förklaras. -
Hvarför har jag då nu låtit mig dragas öfver till
ett annat land och icke inväntat utgången af edert
arbete för den nämnda planens förverkligande? Svaret
på denna fråga skall jag måhända en annan gång
kunna gifva eder; nu vill jag blott försäkra, att
jag i denna fråga följt mitt förstånds anvisning,
icke mitt hjärtas, och fall kunna inträffa, då det
senare måste vika för det förra.
Vi lefva i en period af djupa, mäktiga rörelser,
till en del våldsamma och smärtfulla, liknande
födslovåndan för en ny tid. I gån framåt mot denna
tid. Skall jag kanske predika för eder? Nej, jag
är ingen predikare, och många ord älskar jag ej
heller. Den tid torde ock snart komma, då ord föga
förslå. Men när det icke längre blir tid att höra,
torde det vara så mycket angenämare att se. Sfärernas
musik kunna vi icke höra, men vi kunna se stjärnornas
gång på himmelen. En stjärna är morgonstjärnan, och
hon bådar en ny dag. Vårt öga må uppsöka henne och vid
henne förblifva. Hon genomskimrar samvetet, naturen,
ordets och konstens skapelser, historien. Hon har
olika namn, allt eftersom man känner henne mer eller
mindre; ett namn är idealet, och under det namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
