Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF. 301
känna ett snille. Jag föresatte mig då, att verkligen
blifva stor, på det att du en gång skulle tvingas
att taga dina ord tillbaka. Jag dåre, som ville
göra mig det besväret - för din skull! Du var mig
kär på den tiden, och man kan göra mycket för den,
man har kär. Nu är jag nykter och bryr mig ej om att
vara stor eller söka blifva det. Hvem skulle tacka,
hvem skulle älska mig för det?
.... L. har i dag firat begrafning efter en katt,
som han marterat ihjäl. Han går sorgklädd. Det
är just rätta sättet; döda först och anlägg sedan
sorg! För öfrigt är det alltid glädjande att se,
huru allt sjukligt medlidande i tid öfvervinnes hos
vår ungdom. En katt är väl icke en människa heller,
och om han det också vore -!
VII.
Maj 1865.
(I anledning af ett själfmord inom den trängre
kamratkretsen.) .... Det var i denna händelse
någonting af den Rättfärdiges röst, som nådde mitt
öra. Jag bäfvade för den, men jag tillslöt icke mitt
hjärta. Jag lärde rätt inse nödvändigheten af en
lefvande Kristus att hålla fram för den efter kärlek
och tröst törstande människosjälen. Jag blef praktiskt
öfvertygad om, hvad jag väl förut teoretiskt sökte
bevisa, att Jesus Kristus är icke blott lifvet utan
jämväl den enda riktigt fullständiga sanningen. För
mig äro numera alla mer eller mindre konstigt byggda
systemer - vare sig teologiska eller filosofiska
(mitt eget inberäknadt) endast matta afspeglingar af
den fulla och lefvande klarhet, som framstrålar ur
hans öga . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
