Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 BREF.
XII.
Aug. 1869.
Så att jag verkligen skall resa i morgon! Vet du,
jag tycker det är svårt att taga afsked af dessa berg
och dalar och floder och skogar, hvilka jag sett en
gång med barnets öga. Det är kuriöst, hvad vi hafva
märkvärdiga ögon, när vi äro barn. De föremål, på
hvilka vår blick då fallit, äro förtrollade, när vi
komma tillbaka som män. De se ut som vanliga berg och
buskar och träd och stenar o. s. v., ehuru man väl
vet, att de egentligen äro de gamla, kära, lefvande
kamraterna i vår barndoms lekar och fantasier.
Jag besökte nyss ruinerna af ett litet tempel i
skogen. Det altare, vid hvilket jag fordom knäböjde,
var nu en ganska vanlig bit af en ännu vanligare
liten klippa. Men hvem hade rätt: mannen, sorn såg
ett rätvinkligt stycke af ett berg, eller gossen,
som såg ett den gode Gudens altare?
XIII.
Sommaren 1870.
.... I Guds rike är den ena personen hel och hållen
närvarande i den andres innersta hjärta, och hvar
och en lefver sitt eget lif genom att lefva sig in i
alla de andra. Detta är det eviga lifvet, kärlekens
eviga lif. Tids-lifvet är en skugga af det lifvet. Det
händer, att denna skugga på vissa punkter genombrytes
af evighetens ljus. Detta är händelsen, hvarhelst en
verklig personlig kärlek äger rum. Att jag personligt
älskar den eller den, är ingenting annat än att
slöjan för min allra innersta blick faller från mitt
evighetsförhållande till den personen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
