Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda bref och brefutdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF. 315
nyss väckte er leda. Är det icke så? Jag vet, att
det är så.
O, det är en förfärlig makt, syndens makt! Många äro
de ynglingar, som gått ut i världen med rika anlag,
vackra grundsatser, ärligt menade föresatser att
vandra så, att de icke behöfde blygas inför minnet af
en ren och lycklig barndom. Men där spordes, vid den
där farliga brytningsperioden, en nyvaknad underlig
känsla af njutningstörst, en känsla, af hvilken barnet
ännu icke var mäktigt. Och njutning erbjöds, här en
sinnlig, där en af en högre art. Den unge blifvande
mannen visar kanske tillbaka gång efter annan den
förra. En gång blifver han dock öfverrumplad. Han
känner sig förödmjukad och flyr tillbaka med fasa. Han
känner, att hans själs vinge fått en blodig fläck och
den blir honom tung som bly. Han vill akta sig, han
skall aldrig göra så mera. Hans själ skall hädanefter
lyfta sig till högre flykt och högt, högt skall han
sväfva fram öfver sinnlighetens dy. Den arme! Tror
ni väl, att man flyger lätt med en fläckad, bly tung
vinge? Alltsomoftast berör han åter den grumliga ytan,
och för hvarje gång blir hans vinge tyngre, hans hopp
att nå det fjärran målet mattare. Då tänker han: här
är icke vardt att arbeta mer, jag vill störta mig i
djupet, jag vill på vinst och förlust anförtro mig
åt en af dessa grumliga vågor, som röra sig därnere
och som jag djupt föraktar; kanske skall hon föra
mig till land. Arma själ, som så tänker; det är ej
blott grumligt vatten du ser därnere; ytan gömmer
dy, i hvilken man arbetar sig djupare ned för hvarje
rörelse; och gå där några vågor på ytan, så gå de icke
åt land, de gå utåt, utåt mot det villande hafvet!
Min unge, okände vän! Är ni denna själ, som med
haltande flykt släpar er fram öfver sinnlighetens
djup och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
