Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själfbiografiska uttalanden (1880) Ur förordet till arbetet "Om egenskapen och närgränsande tankeföremål"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 SJÄLFBIOGRAFISKA
UTTALANDEN.
kantskap med den Boströmska filosofien, ehuru jag
i mitt 20:de blef student, berodde dels på det
onda rykte, i hvilket boströmianismen stod hos de
rättrogne, dels på min studieplan, som anslagit de
första åren af min studenttid uteslutande åt klassiska
språkstudier, dels slutligen därpå, att jag 1858-60
var frånvarande från universitetet såsom informator
i en undangömd landsort. Den själens ensamhet, i
hvilken jag där kände mig försatt, vände mer än förut
min tanke inåt och förberedde mig för det filosofiska
intresset. När den boströmska världsåskådningen blef
mig bekant, fann den i min själ en jordmån, hvilken
för dess idealistiska och personlighetsskyddande
element var väl förberedd. Dock blef jag aldrig
en rättrogen boströmian. Starkare än hvarje annan
känsla i min själ var den, som ville bereda rätt
och helgd åt den personliga individualiteten. Just
denna känsla för-böd mig t. ex. att öfverflytta denna
helgd och rätt på ett sådant föremål, som samhället,
från hvars begrepp jag - i enlighet med dess namn och
hvarje populärt föreställningssätt - aldrig kunnat
skilja egenskapen att vara något opersonligt. Till
och med under den tid (1864-66), då boströmianismen
i min själ slog öfver i panteism, kunde detta ske
endast därigenom, att den sidan af panteismen trädde
i förgrunden, hvilken genom det absolutas imma-nens
i den individuella personligheten skenbart åt denna
senare förlänar en absolut betydelse. När panteismens
ihålighet blef mig uppenbar, då kunde jag från den
icke återvända till Boström, hvars lära om »vara
- förnimmas» samt om relationens oduglighet att
uttrycka ett absolut vara syntes mig nödvändigt
vilja utmynna i panteism. Jag återvände då till en
allvarligare betraktelse af kristendomen, särskildt
af den individuelle personen Kristus, i hvilken
fortfarande för mig »ligga fördolda alla visdoms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
