Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Törnquist, missionär. I goda preparandkurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lek var ingalunda bannlyst, men sällan blev det tid
till sådan. Nöjen i nutida bemärkelse var ett okänt
begrepp för oss. Det arbetades hårt sex dagar i veckan,
men den sjunde dagen hölls så mycket mer i helgd.
Särskilt minns jag lördagarna. Då skulle allt göras i
ordning för söndagen. Stugan skulle städas, gården krattas,
granris hämtas från skogen för att läggas framför
dörren, allt skulle vara färdigt till klockan sex på
eftermiddagen då kyrkklockorna i Habo kyrka började
ringa. Helgmålsringningen av i dag påminner så
mycket om barndomens lördagsaftnar, att jag ogärna
försummar att avskilja den stunden för stillhet och bön.
Gåvor och presenter var vi ej bortskämda med. Dock
gick aldrig en bemärkelsedag förbi utan att den
uppmärksammades. Julen var naturligtvis den förnämsta
högtiden för oss. Då kom de äldre syskonen hem på
besök, och såväl stora som små tävlade om att glädja
varandra. Aldrig glömmer jag den jul, då jag fick två
stycken förklädestyg på en gång. Vilken rikedom.
I början på 1800-talet gick en stark väckelsevind över
min hembygd, Habo socken i Västergötland. Då
genomgick både far och mor en andlig kris och blev de första,
som anslöt sig till den nystartade friförsamlingen på
platsen. Någon avlönad predikant fanns icke, men de
troende kände behov av andlig gemenskap, och så
började stugmöten, vilka blev till stor välsignelse.
Vårt hem stod alltid öppet för dessa sammankomster.
Som regel fylldes stugan till sista plats. Barnen place-
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
