Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Törnquist, missionär. I goda preparandkurser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rades på den uppbäddade sängen, och såväl den öppna
spisen som fönstren fick tjäna som sittplatser. Det enda
instrument som fanns var ett hemmagjort psalmodikon.
Vi barn gladde oss nog mest åt kalaset efteråt, då de
som medverkat bjöds på undfägnad. Stugmötena
upphörde så småningom, då en av våra grannar byggde en
snickarstuga, som sedan fick användas för
verksamheten, och i denna enkla lokal upplevde många både
gamla och unga frälsningen.
I snickarstugan börjades också söndagsskola, vilket
hade till följd att även barnen greps av väckelsen. Även
sådana, som aldrig varit borta från Gud, kände, att de
behövde uppleva en förnyelse. Och en av dessa var jag.
Hemkommen från det möte, vid vilket jag gjort denna
erfarenhet, måste jag väcka mina föräldrar, för att de
skulle få fröjdas med sitt yngsta barn över hennes
frälsningsglädje. Jag var då omkring nio år gammal.
Nu var det endast min yngste bror, som levde
främmande för Gud, och han hade det inte lätt, omsluten
som han var av hela familjens bönering. Så beslutade
han sig för att resa till Amerika, där han hoppades få
vara i fred. Men, "långt bortom rymden vida, den
bedjandes suckar når". Inom kort nådde oss glädjebudet,
att vår bön nu kunde förvandlas i tack.
Som söndagsskollärare tjänstgjorde de äldre bland
församlingens medlemmar, vilka säkert behövt
söndagen för sig och sina hem, men aldrig hörde vi dem
klaga. De fick redan härnere lön för mödan, då de fick upp-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
