Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D. R. Wahlquist, missionär. Dörrarna öppnades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far, att hans livs uppgift ej skulle bli målarens. Han
hade redan då ett annat mål i sikte. Men att lyda far
var ingen skada, då denne blott ville, att sonen skulle
lära sig hans yrke. Av den kunskapen har jag endast
haft nytta, både då fortsatta studier efter slutad
utbildning vid Missionsskolan skaffade mig en del skulder,
som kunde klaras tack vare målaryrket, och i Kina vid
nya stationers uppförande. Blygseln över en färgrik
målardräkt fick sin stukning redan i ynglingaåren,
därför kunde Machengs höga mandariner och förnäma
äldste få se missionären med pensel i hand och i sin
ungdoms dräkt, till oerhörd förvåning för dem alla. Men
hans glada hälsning var: "I vårt land är det ej skam att
arbeta."
Till min barndoms Stockholm hörde ock
hästspårvagnarna. Inga bestämda hållplatser fanns. Man gick på
och av där det passade en bäst. Vid uppförsbackar
spändes en extra häst för vagnen. Övergångsbiljetter mellan
Norr och Söder fanns icke. Spårvägslinjerna var ännu
få. Stockholm var en jämförelsevis liten stad.
Det var de stora väckelsernas tid. Den andliga elden
brann med stark värmande låga på de troendes
hjärte-altare. Inom statskyrkan rådde väl stelheten. Man hade
ännu inte tagit efter de frikyrkligas arbetsmetoder.
Men hos läsarna var det varmt och fulla hus. De andliga
ledarna av den första generationen stod i blomman
av sin fulla mannakraft. En söndag f. m. i Immanuels-
11—När vi var unga II
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
