Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ellen Yngve, författarinna. Ändå hade vi morgonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan innan jag fyllt fyra år blev min mor svårt sjuk
och var nära döden. Min farmor kom då hem för att
hjälpa oss. Hon var sedan unga år ivrig missionsvän
och dessutom en ypperlig berättare med utpräglat
intresse för sjukvård, anlag som gått i arv till flera av
hennes efterkommande.
Det enda minne jag har av henne från denna
sorg-fyllda sommar är att hon gav oss kall pannkaka med
smör på, en för oss ovanlig läckerhet, samt att hon
ensam låg på knä i det halvmörka skafferiet och bad till
Gud för min mor. Omärkligt stängde jag dörren om
henne och smög mig bort. Så liten jag var minns jag
ännu, hur tillfredsställd jag kände mig över farmors
sätt att bedja i tysthet. Långt efteråt skulle jag komma
att få lära mig Herren Jesu ord om bönen i det fördolda
och den stängda kammaren.
Vi hade under denna tid en snäll flicka, som hette
Betty, till hjälp i hemmet. En dag kom Betty mycket
allvarlig ned för trappan till övre våningen — vi bodde
under ett par år i en hyrd gård i kyrkbyn, där min far
drev en lanthandel. "Nu är mamma död", sade Betty till
mig och min lille bror. Min mor hade tydligen legat
såsom hade hon varit död.
Jag förstod ingenting. Allt var bara så vemodigt. Vi
längtade efter vår kära mor och tydde oss till flickan
utan att klaga. Säkert var det min farmors fromma
böner, som i sista ögonblicket återkallade min mor till
livet och en relativt god hälsa. Mor hade känt döds-
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
