Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Carl Olof, pastor. ”Söder om landsvägen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga missionshuset med sådant trolleri ? Bäst att fråga
”Stiftarna” om saken, innan man annonserade ut
förevisningen. Efter moget övervägande skänkte dessa sin
till-låtelse, och den med spänning emotsedda förevisningen
kunde taga sin början.
Det var dödstyst, när folk satt och tittade på den vita
duken. Kunde inte missionären framkalla de utlovade
bilderna? Jo, nu kom de verkligen! Häpna barnaögon
sutto som på skaft. Så underbart! Efter hand övergick
stämningen från förvåning till lugnt betraktande; ja,
ibland blev det t. o. m. en smula muntert. Vad inga brev
och inga muntliga berättelser kunnat klargöra avslöjades
nu. Vi voro ju som på ort och ställe. Vi sågo med egna
ögon den stora Kongofloden, människoätarna,
elefanterna, boaormarna, leoparderna, gräshyddorna och de
långskäggiga missionärerna. Särskilt rysligt var det att
se bilden som föreställde dr Walfridson behandlande
negerbarnens fula sår. Såsom sista nummer framträdde
på den vita duken en sång, som vi uppmanades sjunga:
Väldigt går ett rop över land, över hav,
stiger mot himmelens skyar;
släkten efter släkten, de sjunka i grav,
ropet sig ständigt förnyar.
Genom märg och ben så skärande det går,
hednafolkens rop, som höjts i tusen år:
Ack, hur länge än dröjer dagen att gry,
kommer ej frälsninges timma ?
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
