Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyström, Bruno, missionslärare. Hur Gud korsat min väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunskaper. Man lär sig ju alltid bäst genom att
undervisa andra. Min hälsa var nu god, jag var både gymnast
och idrottsman och orkade därför lättare med den
tyngre arbetsbördan.
Predikanter under min tid i Västerås var Edvard
Frö-ding och Oskar Karlsson. Till dem står jag i stor
tacksamhetsskuld för deras personliga intresse för den unge
gymnasisten. Jag fick ock en lång rad andra vänner,
som jag bevarar i tacksam hågkomst, vare sig de
lämnat detta jordiska eller ännu leva. Jag nämner t. ex.
fröknarna Linnander och Berglund, den senare min
sön-dagsskollärarinna i ungdomsklassen. Deras lilla
arbetsrum innanför affären, som gav dem deras levebröd,
brukade de kalla för ”riksdagens tredje kammare”. Det
var nämligen inte blott arbetsrum till affären utan
också bönerum, och det var tryggt att veta sig ibland vara
föremål för överläggningarna i denna
riksdagskamma-re. Att lyssna till fröken Berglunds undervisning i
Guds ord var en högtid. Hon hade också i sin
ungdoms-klass elever, som till och med bar beväringsuniform!
Principfrågorna i samband med begreppen frikyrka
— statskyrka hade jag väl ännu inte kommit att syssla
med, ett exempel så gott som något på omogenheten hos
en som beredde sig till mogenhetsexamen. Jag minns,
att Gustaf Mcsesson en gång vid e tt predikobesök i
Västerås — han kände mig sedan sin ungdomstid i min
hemstad — frågade vad jag skulle bli
”Kanske präst”, svarade jag.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
