Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprit innanför skinntröjan. Antagligen hade dock
mannarna respekt för honom. Han trivdes med sin tjänst,
hade inte det ringaste begrepp om att vara rädd för
besväret, bars av en starkt utpräglad pliktkänsla. Lägg
därtill, att han var en intelligent, vaken, vetgirig, ytterst
samvetsgrann, ansvarsbunden man med en hög moralisk
resning, sträng i sina krav, främst mot sig själv. Undra
sedan på, om han var högt skattad av kamrater och
chefer. — Ända in i sin ålderdom berättade han om
personer och händelser från sin militärtid. När jag som
vuxen man blev övertygad pacifist, gjorde han aldrig
något försök att omvända eller motsäga mig.
Naturligtvis ansåg han, att det var vars och ens sak att följa sitt
samvete i ”vapenfrågan” likaväl som i andra.
När jag var mellan fem och sex år, tog han avsked
och flyttade efter ett par års mellantid i Ervalla till
ett småbruk i Lindesbergs-trakten. Han hade inte
mycket att börja med. Och husen var rätt små och delvis
förfallna, jorden vanskött. Men Mamma och Far var
enastående arbetsmänniskor. Det visste snart hela bygden.
När jag hjälpte till vid skörden på en storbondes ägor,
sade han en gång:
— Du arbetar bra, pojke. Men så har du också
Johanna och Kalle Svärd till föräldrar.
Må tro, att grabben växte ett par tum av pur
stolthet!
Ja, vad de slet! Noga och sparsamma måste de vara.
Stugan rustades och nya uthus byggdes. De släpade hem
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
