Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungträd och planterade på den nakna kullen med den
vitrappade stugan, satte buskar och sådde blomfrö.
Snart låg vårt hem om sommaren som ett paradis av liv,
grönska och färgprakt. Om vintern släpade Far på en
kälke lera från en gammal övergiven banvall till
dyjorden ner mot ”mossen”, ett träsk, som låg likt ett öppet
sår på den välodlade slätten. Häst hade han ingen, för
körslorna fick han leja. Både sommar och vinter var
han, så mycket han kunde, på arbeten i närheten för att
få ihop pengar till skatter, räntor och amorteringar.
Mamma skötte en god del av arbetet på gården. Far
slog höet, skar säden, satte upp hässjor och gjorde
annat, som var för tungt för henne. Det utfördes oftast
tidigt på morgonen, innan han gick till dagsverket och
sent på kvällen, när han kom från det. Mamma vävde
handdukar, borddukar, band etc. och sålde. Tyget till
alla våra kläder kom från hennes vävbom, till och med
Fars fina söndagskostym. Var säker på, att det var
slitstark vara! Ännu långt efter sedan jag kom ut i
världen, hade jag själv någon uppsättning av den. En rock
av detta ”hemvävda kläde” slet jag mot Betelseminariets
bänkrygg under mitt första år där. Och rocken till den
sista kostymen hon vävde åt Far, den har jag än kvar
och brukar den ibland. Att slita ut den — ja, den
räcker nog in i tredje led!
Ett av de stora bekymren var, att vi inte hade skog
och inte visste, hur vi skulle kunna få någon. Men en
vinterdag, när Far varit till stan, kom han hem med
ny
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
