Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänd förväntan och spänning i blicken. På vägen hade
han träffat kapten Gahn, som ägde Kåfalla — numer ett
känt vilohem. Denne hade skogar, som sträckte sig bort
till Fageräng. Han bjöd Far ställa sig på medarna och
pratade med honom. Han mindes ju honom från
regementet.
— Hur gick det för Svärd med jordbruket? Hur
klarade han sig? Var det några särskilda bekymmer?
— Jo, menade Far, han hade allt ett: hur skulle han
få skog? Tänk, om kapten ville sälja honom ett stycke.
— För all del, det kunde jag nog tänka på.
Och det dröjde inte länge, förrän vi hade 12 tunnland
skog. Må tro det var jubel i vårt hem. Aldrig glömmer
jag, när jag kom, stolt som en kung, och bar en liten
slana från skogen: det var vår egen! Inte bara att Far
fick virke och bränsle, slapp köpa det, utan också ett
annat: vi hade på något sätt flyttat upp rent socialt. Vi
behövde inte tigga huggning på andras mark.
Aldrig var det nöd i vårt hem, men visst var det ont
om slantarna. Mycket tidigt fick jag följa Far till
skogarna om vintern och hugga ”klip” — milved. Det året
jag slutade skolan, tog jag ett eget fälle. Far gick förbi
på kvällarna från sitt arbete och då hjälpte han mig
med de grövsta träden. Må tro det var ingen liten karl,
som gick hem från bonden med betalningen för hygget
på fickan!
En vinter hade Far huggning på skogen till en
avlägsen by. Jag följde med. Vi hade så där halva milen att
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
