Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärd, Arvid, redaktör. Han länkar mina öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min första plats var som springpojke i ett bageri.
Jobbet var hårt. Där drog eller sköt jag en jättelik
kärra på den höst och vår nästan bottenlösa gatan ner till
fraktgodset. Firman skickade spisbrödslådor vida
omkring i Bergslagen. Se’n kom de tillbaka i sinom tid och
vräktes i en hög nedom lastkajen. Växte den likt
Ba-bels torn i höjden, ljungade en vredens åska från
magasinet: förste stationskarlens barska stämma. Han såg
morsk och myndig ut, jag hade en våldsam respekt för
honom.
Mat och husrum fick jag på firman. I
”bagarkamma-ren” delade jag utrymmet med ett par gesäller. Lögn
att säga att jag trivdes med dem. Vi kom från skilda
världar. Allt var så nytt och underligt. Atmosfären var
en helt annan än hemma. Här var jag främmande i mer
än en mening. Men jag tjänade pengar. Efter två veckor
fick jag sju kronor, tror jag det var, om jag inte minns
fel. Då tyckte jag mig vara rika karlen och sträckte
iväg hem med ett par galoscher för egen del och en
saftkaraffin för Mamma och hemmet. Var viss om, att
det blev en glad och hjärtlig välkomstfest i den vackra
stugan på kullen!
II.
Redan innan jag kom till sta’n, hade jag anslutit mig
till en ungdomsloge av IOGT. Dess ledare var en fin
och bra man. Honom anförtrodde jag, att det gick dåligt
med trivseln på ”bagarkammaren”. Då kom han med
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
