Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Terning, Oskar, förlagsredaktör. Från torpare- och bonderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönder i min hemsocken. Men för flertalet var det
fattigt och bekymmersamt. För att inte tala om hur
torpa-re, backstugusittare och inhysehjon hade det. Deras liv
var rena misären.
Då jag nu låter minnets strålkastare svepa fram över
förhållandena i min barndoms hemsocken gör jag
upptäckt på upptäckt. Mycket av det som barnet fann
stort och betydelsefullt får nu sina rätta proportioner.
Brister som då var helt dolda träder nu i öppen dag.
Och sådant som för barnet och tonåringen inte hade det
ringaste värde får nu en mera rättvis uppskattning.
En bygd med isolerat läge och dåliga
kommunikationer får lätt något efterblivet och fattigt över sig.
Också min födelsesocken med drygt en mil till närmaste
järnvägsstation och tre mil till närmaste stad hade
något av denna attityd. En folkskola med
varannandags-läsning hade på den tiden inte så värst mycket att ge.
Barnrikedomen i socknen var stor och skolklasserna
därefter. Lärarens stadigt ökade alkoholmissbruk
bidrog inte heller till att gagna undervisningen. Vissa
dagar var rottingen långt flitigare i bruk än kritan och
svarta tavlan.
Skol- och sockenbibliotek bidrar i allmänhet mycket
till att skapa läslust. Men vem i min hembygd under
mina uppväxtår hade ens hört talas om sådana bibliotek.
Intresset för läsning var också högst minimalt.
Konfirmanden fick en bibel vid konfirmationen och fästmön en
psalmbok i brudgåva. De förvarades och utgjorde i
kan
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
