Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. I hvilket ett stillestånd i fiendtligheterna uppgöres mellan presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började förberedelserna till en flykt, om denna skulle
kunna hafva någon möjlighet för sig att lyckas.
— Phil Evans, — återtog Onkel Prudent, — då
vi gingo från klubbens sista sammanträde, hade vi gjort
klokare i att se oss för i stället för att vexla stickord,
till hvilka här icke är stället att återkomma. Om vi
icke hade begifvit oss utom Filadelfias gator, så hade
detta aldrig händt. Det är tydligt, att denne Robur anat
hvad som skulle komma att passera inom klubben; han
förutsåg hvilket raseri hans hånfulla uppträdande skulle
framkalla och hade därför ställt några af sina banditer
vid porten för att vid behof kunna bistå honom med
handkraft. Då vi lemnade Walnut-street spionerade dessa
på oss och förföljde oss, och då de sågo, att vi voro
nog oförsigtiga att fördjupa oss i Fairmount-Parks alléer,
hafva de begagnat tillfället att gripa oss.
— Jag är alldeles af samma åsigt, — svarade Phil
Evans. — Ja, vi gjorde verkligen mycket dumt i att
icke direkt begifva oss hem.
— Man gör alltid dumt i att icke vara försigtig,
— svarade Onkel Prudent.
I detta ögonblick hördes en djup suck, som kom
från cellens mörkaste vrå.
— Hvad var det? — frågade Phil Evans.
— Ingenting! . . . Bara Frycollin, som drömmer.
Derpå återtog Onkel Prudent:
— Det kan endast hafva förflutit två minuter mellan
det ögonblick, då man grep oss, några steg från slätten,
och det ögonblick, då man kastade oss i denna håla. Det
är således tydligt och klart, att dessa menniskor icke
släpat bort oss från Fairmount-Park . . .
— Och om de hade gjort det, skulle vi väl märkt
någon rörelse, då de flyttade oss.
— Alldeles rigtigt, — instämde Onkel Prudent. —
Således är det klart, att vi äro inneslutna i någon vagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
