Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans ännu icke vilja låta sig öfvertygas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beläget i kajutan akterut. Der stod ett trefligt dukadt
bord, vid hvilket de under resans lopp fingo intaga sina
måltider för sig sjelfva. Rätterna utgjordes af diverse
konserver och bland annat ett slags bröd, sammansatt af
lika delar mjöl och pulviseradt kött, utblandadt med
litet fläsk, hvilket allt kokadt i vatten gifver den
förträffligaste soppa. Vidare fans det stekt fläsk och som
dryck thé.
Icke heller Frycollin hade blifvit glömd. I
kajutan förut hade han fått sig en portion stark soppa af
ofvannämnda bröd. Han måste i sanning vara mycket
hungrig för att kunna äta, ty hans käkar darrade af
förskräckelse och skulle kunnat neka att göra tjenst.
— Tänk om den går sönder! — Tänk om den går
sönder! — upprepade den olycklige negern.
Detta var orsaken till hans ständiga ångest. Tänk
också så förskräckligt! Ett fall från femtonhundra
meters höjd, som skulle gjort honom så platt som en
pannkaka !
En timme senare blefvo onkel Prudent och Phil
Evans åter synliga på däcket. Robur var icke längre
der. Akterut stod rorgängaren i sin styrhytt med ögat
fäst på kompassen och följde orubbligt utan att tveka
den rigtning, som ingeniören angifvit.
Hvad den öfriga besättningen angår, så höll den
troligtvis på att äta frukost i sin hytt. Endast en
biträdande maskinist, som blifvit satt att öfvervaka
maskinerna, promenerade fram och tillbaka mellan
kajuterna.
Om än apparatens hastighet var mycket stor, så
kunde dock de båda kollegerna endast ofullständigt
bedöma detta, ehuru Albatros nu kommit ut ur molnlagret
och jorden åter visade sig femton hundra meter under
deras fötter.
— Det är alldeles otroligt, — sade Phil Evans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
