Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. kap. I hvilket Onkel Prudent och Phil Evans ännu icke vilja låta sig öfvertygas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Låtom oss då ej tro på det! — svarade Onkel
Prudent.
De placerade sig nu i fören och riktade sina blickar
mot horisonten.
— Ah, ännu en stad! — utbrast Phil Evans.
— Kan ni känna igen den?
— Ja, det förefaller mig att vara Montreal.
— Montreal? Men det var ju knappast två timmar
sedan vi lemnade Quebec bakom oss!
— Det bevisar, att denna apparat rör sig med en
hastighet af minst hundra kilometer i timmen.
Detta var också verkligen den hastighet, som
luftskeppet utvecklade, och om passagerarna icke kände sig
besvärade deraf, så berodde det på, att de nu hade
medvind. Om vädret varit lugnt, skulle denna hastiga fart
förorsakat dem rätt stora obehag, emedan den är
ungefär lika stor som ett kurirtågs. Om de hade haft
motvind, skulle den varit omöjlig att uthärda.
Phil Evans bedrog sig ej. Nedanför Albatros
utbredde sig staden Montreal, lätt att igenkänna på
Victoriabron, slagen öfver S:t Lawrencefloden alldeles som
jernvägsviadukten öfver Venedigs laguner. Vidare kunde
man urskilja dess breda gator, dess ofantliga
etablissementer, dess bankbyggnader, dess katedral, nyligen
uppförd efter samma mönster som S:t Peterskyrkan i Rom,
och slutligen ”Mont-Royal”, som beherskar hela staden
och der man anlagt en präktig park.
Det var tur, att Phil Evans förut besökt alla de
förnämsta städerna i Canada. Han kunde således känna
igen några utan att behöfva fråga Robur. Efter
Montreal passerade de vid half ett tiden Ottava, hvars
vattenfall, sedda i fogelperspektiv, liknade en stor kittel i
kokning, hvars innehåll sjöd öfver bräddarna på ett sätt, som
åstadkom den mest storartade effekt.
— Der är parlamentshuset, — sade Phil Evans.
Han pekade på något, som såg alldeles ut som en leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
