Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enastående skådespel, ty han visade sig ej på
platformen. Var det då endast för sina gästers nöje, som han
låtit Albatros passera öfver denna Nationalpark? Huru
dermed än må vara, så afhöll han sig från att komma
och mottaga deras tacksägelser. Han blef icke en gång
synlig under den farliga passagen öfver Klippbergen,
hvilka Albatros uppnådde vid sjutiden på morgonen.
Man vet att denna bergskedja sträcker sig som en
ofantlig ryggrad från midjan till halsen på Nord-Amerika
såsom förlängning af de mexikanska Anderna. Det är
en sträcka af tretusenfemhundra kilometer, hvars högsta
punkt utgöres af bergsspetsen James, som har en höjd
af nära tolftusen fot.
Utan tvifvel skulle Albatros liksom en fogel med
hög flygt genom att fördubbla sina vingslag kunnat
passera öfver de högsta punkterna på denna kedja för att
sedan med ett enda språng komma in i Oregon eller
Utah. Men denna manöver var icke af behofvet
påkallad. Det finnes pass, som tillåta en att komma
igenom denna kedja utan att behöfva klättra upp för
spetsarna. Det fins flere sådana “cañons“ ett slags mer eller
mindre trånga pass, genom hvilka man kan komma fram
— några såsom t. ex. Bridgerpasset, genom hvilken
Pacificjernvägen går på väg till mormomernas land, och
andra, hvilka öppna sig mera åt norr eller söder.
Det var en af dessa “cañons“, som Albatros gaf
sig in uti, sedan den minskat sin hastighet för att icke
skada sig mot bergspassets väggar. Med en säkerhet
på handen, som ännu mera förhöjde verkan af rodrets
ytterliga känslighet, styrde rorgängaren luftskeppet,
alldeles som om det skulle varit fråga om en båt af första
rang i en täfling inom “The Royal Thames club“. Det
var i sanning märkvärdigt; och hvilket förakt än de
båda motståndarna till principen: “tyngre än luften“,
kände för saken, så kunde de dock icke annat än
förvånas öfver fullkomligheten hos denna luftseglingsmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
