Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom mindre än två och en half timme hade man
passerat genom den stora bergskedjan, och Albatros
återtog sin förra hastighet om hundra kilometer. Den styrde
nu kosan mot sydvest i afsigt att gå tvärs öfver Utah,
under det att den sänkte sig närmare till jorden. Den
hade sänkt sig några hundra meter, då några hvisslingar
tilldrogo sig Onkel Prudents och Phil Evans
uppmärksamhet.
De kommo från ett tåg på Pacificbanan, hvilket
styrde kosan mot staden vid Stora saltsjön.
Lydande en hemlig order sänkte sig Albatros ännu
mera i afsigt att följa tåget, som gick för full maskin.
Den varseblefs genast. Några hufvuden tittade ut ur
waggonsfönstren. Derpå samlades en hel hop passagerare
på dessa små gångbroar, som förbinda de amerikanska
jernvägsvagnarna med hvarandra. Några klättrade upp
på taken för att bättre kunna se flygmaskinen.
Hurrarop ljödo genom luften; men de kunde dock ej locka
ut Robur.
Albatros sänkte sig ännu mera genom att moderera
de uppehållande propellrarnas rotationshastighet och
saktade sin fart för att icke lemna bakom sig tåget, som
den skulle haft lätt att fara förbi. Luftskeppet
sväfvade öfver tåget som en ofantlig torndyfvel. Det gjorde
små utflygter åt höger och venster, det flög framåt ett
stycke och vände sedan tillbaka igen och hade helt stolt
hissat sin svarta flagga med den gyllene solen i midten,
hvarpå lokomotivföraren svarade genom att vifta med
Amerikas unionsflagga med de trettiosju stjernorna.
Förgäfves ville de båda fångarna försöka begagna
sig af det tillfälle, som erbjöds att meddela, hvad som
blifvit af dem. Förgäfves skrek presidenten vid
Weldoninstitutet af alla krafter:
— Jag är Onkel Prudent från Filadelfia!
Och sekreteraren:
— Jag är Phil Evans, hans kollega!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
