Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Hvari passera saker, hvilka verkligen förtjena att berättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Onkel Prudent hann ej afsluta meningen. En
rörelse uppstod ombord på Albatros.
Det hade tydligen gjorts allarm. Rymningen skulle
nu blifva upptäckt.
— Hjelp! . . . Hjelp! — skrek man.
Det var vakten som hade lyckats slita bort sin
munkafle. Skyndsamma steg återljödo på platformen.
Strax derpå spredo de elektriska lamporna sitt ljus
öfver ön.
— Der äro de!! . . . Der äro de! — skrek Tom
Turner.
Man hade fått syn på flyktingarna.
Vid en befallning, som Robur afgaf med hög röst,
saktades ögonblickligen de uppehållande propellrarna,
kabeln halades in och Albatros nalkades marken.
I detta ögonblick hördes tydligt Phil Evans röst:
— Ingeniör Robur! — sade han, — förbinder ni
er på ert hedersord att lemna oss fria på denna ö?
— Aldrig! — skrek Robur.
Detta svar åtföljdes af ett bösskott, och kulan
sårade Phil Evans lätt i axeln.
— Ah! De bofvarna! — skrek Onkel Prudent.
Med knifven i högsta hugg rusade han bort mot
klipporna, mellan hvilka ankaret låg inkiladt.
Luftskeppet var nu icke mera än tjugo meter från marken.
Inom ett par sekunder var tåget kapadt och vinden,
som nu hade frisknat till rätt känbart, grep tag i
Albatros och förde den bort öfver hafvet i nordostlig rigtning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
